Nedsläpp
Det blev inget nedsläpp i helgen. Sitter med fil, flingor och fyra smörgåsar framför datorn. Är med andra ord uppe i ottan för att ta mig till fabriken. Sweet. Där finns det mycket att skotta med. Kände ett kvalitativt driv i veckan som var och fick mycket gjort. Skall rida vidare på den vågen. Nemas problemas efter en skön helg. Ja vad hände i helgen?
Lite smått inspirerad av Johan följer lite bilder från lördagens 30-minutersvandring genom Bulduru, en stadsdel i prominenta Jurmala. Tema: Trähus.
Det byggdes en hel del stora och påkostade trähus under 20-30 talet i Jurmala under tiden då Lettland blomstrade som mest på 1900-talet. Mellan alla krig som svept fram och tillbaka över åkrar och skogar. Arkitekturen i Jurmala kan sammafattas med ordet gatukorsning.
Färgsättningen går från gräddgult, beiget, brunt, till snorgrönt. Reapris på
K-Rauta? Förmodligen. Själv gick jag omkring och drömde om den dagen
jag har ett hus att skrapa färg på. Saknar handyman sidan av livet.
En solig dag. Ända tills man kom ner till havet. Där väntade en tjockdimma av sällanskådat slag.
Trots dimman hade en och annan Speedo letat sig ner till sanden.
Som sagt var: det är en salig blaning av hus i Jurmala. Här ser ni, enligt mina mått mätt, det fetaste. Ni kan ju fundera på hur många rum det har. Självklart placerat på sandynderna precis vid Rigabukten. Must.
Efter dimma och stora villor vid stranden togs denna bild. En morgonkaffe
med en pinfärsk dagsblaska på den balkongen. I solsken såklart. Skulle
kunna finna mig i den situationen.
Efter en halvtimme var allt över. Liene var klar med besöket hos BB-doktorn.
Efter det åkte vi och köpte steak och hyrde två filmer. Mer om lördagskvällen
behöver jag inte berätta.
Lite smått inspirerad av Johan följer lite bilder från lördagens 30-minutersvandring genom Bulduru, en stadsdel i prominenta Jurmala. Tema: Trähus.
Det byggdes en hel del stora och påkostade trähus under 20-30 talet i Jurmala under tiden då Lettland blomstrade som mest på 1900-talet. Mellan alla krig som svept fram och tillbaka över åkrar och skogar. Arkitekturen i Jurmala kan sammafattas med ordet gatukorsning.
Färgsättningen går från gräddgult, beiget, brunt, till snorgrönt. Reapris på
K-Rauta? Förmodligen. Själv gick jag omkring och drömde om den dagen
jag har ett hus att skrapa färg på. Saknar handyman sidan av livet.
En solig dag. Ända tills man kom ner till havet. Där väntade en tjockdimma av sällanskådat slag.
Trots dimman hade en och annan Speedo letat sig ner till sanden.
Som sagt var: det är en salig blaning av hus i Jurmala. Här ser ni, enligt mina mått mätt, det fetaste. Ni kan ju fundera på hur många rum det har. Självklart placerat på sandynderna precis vid Rigabukten. Must.
Efter dimma och stora villor vid stranden togs denna bild. En morgonkaffe
med en pinfärsk dagsblaska på den balkongen. I solsken såklart. Skulle
kunna finna mig i den situationen.
Efter en halvtimme var allt över. Liene var klar med besöket hos BB-doktorn.
Efter det åkte vi och köpte steak och hyrde två filmer. Mer om lördagskvällen
behöver jag inte berätta.