lk

Steg jag upp idag. Nu är klockan snart 7:00 och det är dags att pallra sig iväg till jobbet. Har hunnit med en 25 minuters löprunda genom parkerna, samt kokat ägg. Sitter o smaskar just nu. Gött.

Sorry...

trogna läsare...(få se nu, kanske tre stycken av den varan ;)...för ännu en bloggtorka. Bomben är förklaringen.

Det hände som så, att den 16 oktober beslutade bolaget att lägga ner en av två fariker i Lettland. Ca 400 fick gå hem den torsdagen med beskedet att de fått sparken. Det var bomben det. Jag fick reda på det den 15:e, därav väntan på att en bomb inom mig var på väg att brisera. Ganska weirdo att veta att alla de man gick runt o pratade med den 15:e inte visste om vad som skulle hända den 16:e. Höll på att fälla en tår. Men svalde en stor klump istället.

Så den senaste månaden har varit lite chockartad, kan man lungt säga. Det börjar lägga sig nu.

(Nu är det lunch....hann inte skriva klart imorse)

Mitt ansvarsområde finns inte längre i den nya organisationen. Har fått lite erbjudanden från bolaget som vill ha mig kvar. Så nu funderas det hårt på framtiden. Inte så enkelt att på momangen byta till en ny uppgift som kanske innebär mycket resande, kanske t.o.m. en framtida flytt till annat land mm. Speciellt med tanke på att man har goa Sven och Älskliingen därhemma. Men...det löser sig säkert. Denna veckan är faktiskt första veckan som jag börjat vakna upp ur en liten chock och börjar få upp ögonen över vattenytan. Ett tag låg jag tamefaan nere på botten o draggade.

Solen skiner här. Tog tillfället i akt och gick på en liten promenad runt sågverket. Nice. Man får se till att njuta av det lilla ljus som erbjuds dessa mörka o kalla tider ;)